Kod för att importera min blogg till Nattstad: 3572944137 "

Jag har senaste tiden bara läst och hållt tyst om allt som skett och alla dumma förändringar som gjorts men nu måste jag få uttala mig. Räcker det inte med att barn på dagis och skolor inte ska få klä ut sig till pepparkakagubbar/gummor eller ens äta pepparkakor. Eller att jullov inte får heta jullov utan vinterlov. Att man inte längre firar skolavslutningarna i kyrkan, eller sjunger jullåtar. Nu ska delar ur Kalle anka klippas bort då även det anses vara rasistiskt. Saker som varit vår tradition i EVIGHETER! Vad kommer härnäst? Ska vi ta bort allt som kan pekas på rasistiskt så kommer vi inte ha något kvar!!! Vem som helst kan få vad som helst att verka rasistiskt genom någon långsökt förklaring.. Varför ändra på något som är TRADITION!!??? Blir så trött också på dem som bara skyller allting på invandrarna.. Dra snälla inte alla över en kam. Alla har så jävla mycket fördomar. Jag vill ha svenska traditioner och jag är emot böneutrop i Sverige men bara för det är jag inte rasist! Det är min fria åsikt som jag har rätt att ha.. Åtminstone nu.. Kanske är det något som försvinner i framtiden också... Jag skulle aldrig ha mage att om jag flyttade till ett annat land klaga på deras seder och traditioner utan jag skulle finna mig i det. Det är trots allt då jag som flyttat till DERAS land. Samma sak här i Sverige. Ingen är tvingad att utöva en religion de inte vill eller tror på. Men gör det då till ERT val och förstör inte för oss alla andra. OBS! Nu talar jag inte bara om de invandrare som klagar utan det finns även svenskar, ex jehovas vittne osv som inte heller firar julen...

För ibland känns det som jag har världens bästa runt omkring mig, men jag känner mig rätt sviken också samtidigt?
Är det normalt i en vänskaps krets?

Menar inte att peka ut någon person eller så, bara tankar man har.

Att ska det alltid vara så att man ska tycka synd om andra, men när man själv behöver det stödet så måste man gömma det för man vet att det inte är lönt..

Men är riktigt irriterad och lack på falskheten!
Skiter i om jag står utan vänner just nu känner jag...

är fan lyckligare av att inte kunna bli sviken alls då ju!

Bara om vi är två så blir livet inte lika svårt
lovar du att stanna när det känns hårt?
Älskar du mig nu, älskar du mig sen,
när jag skapar mig en framtid, finns du då med i den?

Jag vill bara säga att jag är så otroligt lycklig, jag har världens bästa pojkvän som jag älskar så sjukt mycket att det inte ens går att beskriva. Han är allt jag drömt om plus lite till. Vi har varit tillsammans i över 14 månader nu och vi har aldrig bråkat, klart vi har tjaffsat och sådär varit oensiga om vissa saker det är väl alla? Men vi har aldrig skrikit och bråkat med varandra, aldrig gjort slut eller något sånt och det känns så himla skönt. 

Jag litar på honom till 100 % och han är min bästa vän, han är min andra hälf och det kommer han alltid att vara. Detta är det andra riktiga förhållande jag haft, det är så här det känns att vara kär, det är så här det är att bli älskad och det är så här det är att leva med den rätta.
 
Han är min man, den killen jag kommer gifta mig med ( om jag någon gång kommer det ) och det är han som kommer vara pappa till våra barn. Det finns ingen annan för mig. Han är bäst och han är bara min !